Vad händer i Ukraina?

Är det något som har dominerat nyheterna den sista tiden så är det Ukraina. Människor som inte ens visste var Ukraina låg kan nu med viss säkerhet peka ut Sevastopol på kartan. Det är ju givetvis en framgång.

Man måste dock säga att den bild som framställs i de flesta etablerade mediekanaler är något ensidig. Traditionell rysskräck blandas med övertro på internationella organ som FN och Nato. Visst känner jag också en viss irritation över klantiga krig mot Ryssland som kostade oss Finland och jag har också gjort lumpen och skjutit prick på måltavlorna som gick under namnet Ivan, men skall vi se på verkligheten? Ett exempel på sådan skräckpropaganda är en krönika av Anne Applebaum i DN.

Krim är inte någon obetydlig del där Ryssland råkar ha en flottbas. Det är en strategisk position. Svarta havet är Rysslands ända väg ut i Medelhavet. Krig har tidigare utkämpats just i detta område (läs om Krimkriget på Wikipedia).

Jag har absolut inget emot kritiken mot Putin som en auktoritär ledare. Han är dessutom korrupt – någon var han tvungen att sluta avtal med för att kunna ta makten från oligarkerna som hade stött Jeltsin.

Men att väst slår sig för bröstet och i detta avseende talar om Rysslands fruktansvärda britt mot folkrätten blir lite löjligt. Alla de som högljutt kritiserade USA för alla deras brott mot internationell rätt kan möjligen fortsätta att kritisera Ryssland.

Låt mig presentera några artiklar som kan balansera den skeva bild som vi får oss till livs här i Sverige:

En utmärkt video av James Corbett från Corbettreport tacklar frågan om min fiendes fiende är min vän, just i avseende på krisen i Ukraina. Mycket sevärd!

Utan att vara briljant på något sätt är det ganska enkelt att se att vår älskade utrikesminister (big dog attitude), förefaller att uttala sig från ett script författat i Nato-högkvarteret.

 

Facebooktwittergoogle_plusmail

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *